Camille

Pjäsen Camille hade urpremiär på kilen i Kulturhuset 1996. Pjäsen fick ett varmt mottagande av både publik och press. Camille Claudel skulpturer har en oerhörd nerv, sinnlighet och utsatthet som inspierade Michaela Ganit att skapa en teateruppsättning där en åldrad Camille gavs en röst i vår tid.

Hennes bror, Paul Claudel, som spelades av Cesar Sarachu, inleder stycket; ”Familjens eviga diplomat förhandlade bort sin egen syster”

I föreställningen möter vi Camille under hennes sista timmar på sinnessjukhuset. Med svärta i själen och stark humor i det rappa språket, gjorde Margareta Hallin som den äldre Camille upp med myten om sig själv och med sitt unga skapande-jag, som gestaltades av dansaren Lotta Melin.

”Girigt tog du för dig, grep tag i leran, modellerade min unga kropp, slukade min unga kraft”

Den äldre Camille manar fram delar av sitt liv i ett rum som förvandlas från sjukhus till ateljé med kavaletter och lera. Minnena driver henne allt längre mot den smärtsamma punkt då hon bröt upp, besviken över relationen och i ett starkt behov av att utveckla sin egen konst.

Det är denna brytningstid som intresserat Michaela. Camille Claudell fick under sin livstid aldrig något gensvar för sina skulpturer, men pjäsen visar hur hennes konst levt vidare.